Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

torsdag 10 augusti 2017

Bildspråk

Lulu Carter: "svenskar klär sig så illa att jag vill slå ihjäl dem, de ser för jävliga ut". Benägen att hålla med...

Poliskonstapeln hade knappt hunnit trycka på ”spara” förrän åklagaren beslöt att lägga ner fallet. Ja, anmälan som polisen själv gjorde mot Anders Borg för förargelseväckande beteende och sexuellt ofredande och vad det nu var han sades ha ägnat sig åt under den där oerhört blöta kvällen på Husarö. Det finns ingen målsägande och inga vittnen. Ja men alltså jag hajar. Det är en sak att ringa och tipsa en tidning och vara anonym, en helt annan att fullfölja en polisanmälan med allt vad det innebär. Mot en god vän eller släkting eller vad det nu kan vara. Den omtalade festen var ju en släktmiddag, har det sagts. Och nu har ett flertal vittnen som faktiskt var på plats hört av sig till pressen med ganska detaljerad information om vad som hände. Förstahandsinfo. Inte hörsägen eller elaka rykten.

Hur som helst. Blir lite fascinerad av hur en dags tidningsläsande kan förändra bilden av en människa. Under alla år har jag sett Borg i tv och tidningar och haft en rätt positiv inställning till honom. Han har lett ganska hjärtligt och givit ett seriöst intryck. På bilderna som nu visas ser jag bara ett hånleende gubbslem. Det stör mig. Visst, om han verkligen vore ett gubbslem är det väl en sak. Om han bara tagit en snefylla känns det rätt orättvist.

Advokatsamfundets ordförande har gått till hårt angrepp mot medierna (hon gör det när någon kompis granskas och avslöjas med brallorna nere/fingrarna i syltburken/skägget i brevlådan) och tyckte väl att en journalist ska inte skriva nånting om han/hon inte själv varit på plats. Alltså. På riktigt?

Nåväl. Nog ältat om Borg.
Men apropå bilder i tidningarna. Camilla Läckberg syns relativt ofta. Varför stirrar hon så konstigt? Ibland stirrar hon så dant att jag blir rädd. På riktigt.
Anna Book tycks göra det mesta inför öppen ridå. Nu har hon visst bantat i tv också (igen), även om det visst var lite si och så med själva bantandet. Hon har ju gjort ett antal operationer för att krympa magsäcken. Men hur tänkte hon när hon blekte tänderna? Snacka om att överdriva (overdrive, hade Patrik Ekwall bergis sagt)! Det enda man ser är en nästan självlysande tandrad. Den i kombination med Läckbergs stirrande skulle kunna bli huvudroll i en rulle från Pixar.

En kvinnlig tennisspelare (minns inte hennes namn just nu) har blivit avstängd för dopning. Själv säger hon att hon råkat få i sig sin mammas cancermedicin, som har kontaminerat maten. Frågor på det?

Hemlige Mållgan aka Morgan Johansson sa häromdagen att han vill stoppa de kriminella gängen. Vem vill inte det? Alltså. Ibland säger politiker fullständigt självklara saker.
Vi vill minska arbetslösheten.
Vi vill förbättra integrationen.
Vi vill få ordning på migrationen.
Vi vill förbättra miljön.
Vi vill ha bättre vård, skola och omsorg.
Bla bla bla.
Vem vill inte det? Liksom.
Och när de står där och kräks floskler, varför ställer ingen journalist frågan ”HUR?”. Och nästan ännu hellre ”Vem vill inte det-du-just-sa-att-du-ville?”.
Det värsta är att det där vi-vill-dravlet tycks gå hem. Ge röster. Valseger.
Har folk slutat tänka helt och hållet?

Samme Mållgan tycker inte det är en bra idé att annullera svenskt medborgarskap för de terrorister som har dubbla medborgarskap. Förslaget kommer från moderaterna med motivationen att man på så vis skulle kunna hindra dem som varit iväg och krigat för IS att komma tillbaka till Sverige. På samma sätt som man gör i Tyskland. Nej nej säger Mållgan, man ”ska bära upp grundläggande rättigheter”. Och IS-krigare är i sin fulla rätt att komma tillbaka hit efter förrättat värv.
Igen då. VAD vill Mållgan göra i stället? Nån plan? Ens någon liten idé? Skulle inte tro det.

Lill Lindfors har stoppat visningen av en dokumentärfilm om henne skriver Expressen. Hon säger att materialet ska kompletteras. Filmaren säger att hon inte gillar att filmen visar hennes rätta jag och inte är någon reklamfilm för henne. Hon pallar inte att se sig annat än ur beundrares ögon, säger han. Jag har ingen aning om hur det ligger till, så klart. Jag bara vet att under de tv-inspelningar där jag var publik för en massa år sedan så var det alltid, utan undantag, jättemånga omtagningar och raseriutbrott och tryckt stämning så fort fru Lindfors var med. Man fick inte filma ur en viss vinkel. Man fick inte klippa hur man ville, inte byta kamera hur man ville. Och så vidare. Visst är det bra att vara bestämd och veta hur man vill ha det. Men man kan inte styra allt och alla här i världen.

Några nya ord under dagens tidningsläsning:
Nakenpik
Drönarkrig
Balettdotter
Superjuice
Kan man månne få ihop en mening av de orden?
Värt ett försök.


Slutligen. Johanna Möllers försvarsadvokat begär 4,6 miljoner i arvode från oss skattebetalare. Ingen dålig årslön. Advokaten som försvarade hennes medbrottsling har begärt 1,7. Fri prissättning tror jag det kallas…


måndag 7 augusti 2017

En svensk tiger


Jo, jag vet. Det har redan skrivits spaltkilometer om vår ex-finansminister och hans fylla. Att han var överförfriskad och bar sig illa åt är väl vid det här laget konstaterat? Världens bästa finansminister, enligt oberoende bedömare, flippade ur på en fest ute i skärgården. Vem har inte gjort det? Sägs det i kommentarsfälten.

Om vi säger så här. Jag har sett ett antal människor bli skitfulla. Asberusade, rentav (man var ju på Ibiza på 80-talet). Folk som har spytt, haft minnesluckor, lipat, grälat, slagits och hamnat i fel säng på fyllan. En enda gång var det nära att en snubbe fick av sig brallorna. Han hade supit bort lokalsinnet, blev akut kissnödig och började fumla med gylfen intill matbordet. Förvisso utomhus, men kunde ändå blivit obehagligt för alla närvarande. Några vänliga medmänniskor lotsade iväg den vilsne grabben till ett lämpligare ställe att lätta blåsan på. Inte en enda gång har någon, oavsett grad av berusning, fått för sig att köra ”helikoptern” som partytrick. Inte en enda gång har någon heller, helt random, öst öknamn över damerna i sällskapet. I alla fall ingen som i vanliga fall har en sund kvinnosyn. För inte så längesen vräkte en blarig snubbe ur sig att ”kvinna är ett serviceyrke, gå och hämta käk åt mig”, men han är lika dum i huvet när han är nykter.

Hr Borgs förehavanden under den där ödesdigra festen är det bara de närvarande som känner till. Om ens det. Ska man tro hans sambo var alla så höggradigt berusade, att ingen har någon klar bild av vad som hänt. Må vara hur det vill med det, men någon närvarande måste i alla fall ha kontaktat pressen. Och den som tog emot tipset måste ha gjort bedömningen att tipsaren var så pass trovärdig att det gick att göra en nyhet av tipset, utan att riskera en stämning. De första nyheterna nämnde inte hr Borg vid namn.

Inte förrän han själv gick ut och skrev om sin ”blackout” på sin öppna Facebooksida vaknade gamarna, kvällspressen vädrade lösnummerförsäljning och gjorde löpsedlar med namn och bilder. Kanske bredde man på lite? Kanske är det viskleken som har eskalerat till rent absurda berättelser om festen? Som sagt, ingen utom de närvarande vet vad som hände. Ska man egentligen bry sig? Kanske, kanske inte.

Hur skulle man själv agerat? Jag är förvisso ingen offentlig person, men ändå. Inte är jag så stressad och pressad att jag skulle bli plakat av ett måttligt intag av alkohol heller. Men rent hypotetiskt. Antagligen skulle jag ringt värdparet och förklarat minnesluckorna och bett om hjälp att återskapa händelseförloppet. När det sedan klarnade skulle man väl be alla om ursäkt, dra en filt över sig och vältra sig i ågren ett tag. Inte skulle man basunera ut sin härdsmälta på en öppen Facebooksida, där 99,9% av ens ”vänner” inte var med på festen. Eller?

Och varför lämnade han sina styrelseuppdrag? Om det nu var så att allt bara är ett elakt mediedrev baserat på tredjehandsuppgifter och rykten? Var inte det en aning förhastat? Rentav ogenomtänkt?

Och varför i allsindar kastar han skit på Anna Kinberg Batra? Det var antagligen inte hon som ringde pressen? Borg borde veta hur journalister funkar. De jagar tag på någon som kan kommentera det man ska skriva. Man börjar med en höjdare och jobbar sig neråt. Någon fick tag på AKB (bingo!) som sa att om det var sant det som sas så var det inte ett acceptabelt beteende. Och det var det ju inte heller. Hon sa också att det inte är tillåtet att kränka människor i Sverige.
Dessa uttalanden har hr Borg fått till att hon försökt ta politiska poäng och att han nu förstår varför det påstås att hon har dåligt omdöme. Det var jättekonstigt sagt.

Å andra sidan tog hela soppan fokus från Löfven & co och skandalerna runt Transportstyrelsen, så de fick en andningspaus. Det ska de inte få ha så länge. Det är alldeles för många frågetecken kvar.
Ygemans dåvarande statssekreterare vägrar svara på frågan när hon informerade statsministern om säkerhetsläckorna. 
Regeringskansliet vägrar lämna ut några som helst handlingar om det omtalade säkerhetspolitiska rådet som Löfven inrättade 2014. Finns inte ett enda protokoll, inte en enda anteckning om några sammanträden. Finns det här rådet över huvud taget? Eller är det bara ett pr-trick? 
Jag undrar fortfarande hur ett säkerhetshaveri av den här kalibern kan ha varit okänt för landets statsminister. I flera månader. Det finns tre alternativa svar. Antingen ljuger karln. Eller så finns inte det säkerhetspolitiska rådet (där det ju hade varit lämpligt att lyfta frågan). Eller så tog hans ministrar ett gemensamt beslut att hålla honom utanför. Jag vet inte vilket som är värst.

Patetiskt i sammanhanget är vänsterpartiet som försökt får det hela till att vara Alliansens fel. Det är ju de som hittat på det där med outsourcing. Eh? Och vem sköter V:s medlemsregister? Jo, Zendesk, ett riskkapitalbolag i USA. Den som är utan skuld kastar första stenen, eller hur det nu var i Bibeln. 

Någon som också borde hållit truten är Lulu Carter. Eller åtminstone tänkt till lite innan hon öppnade den. Hon sa i en intervju nyligen att svenskar klär sig så illa att hon ”vill slå ihjäl dem”, att ”alla människor egentligen vill vara smala” och att svenskar varken kan klä sig eller sina barn. Sammanfattning ”De ser för jävliga ut”. Minsann. Sett sig själv i spegeln?

Expressen listar tio livsmedel som de flesta inte kan uttala korrekt, till exempel chèvre (shä:vr), gnocchi (njåcki), bruschetta (brossketta) och worcestershiresauce (wosstersås). Såna listor är roliga. 


Förhoppningsvis är de flesta ordinarie journalister tillbaka på jobbet snart så vi slipper alla vikarier som inte kan skilja på de och dem, var och vart och i övrigt använda ett korrekt språk. Hur svårt kan det vara? Va?



onsdag 12 juli 2017

Seriöst?

Pinnen som ser ut som en dusch är flyglarmstutan. Som FAN tutar den.
Vi var två av många som satte kvällsfikat i halsen i söndags kväll när flyglarmet började tjuta klockan 22. Signalen som betyder ”stäng fönster och dörrar, håll er inomhus, sätt på radio P4” ljuder extra starkt här hemma eftersom det sitter en tuta på hustaket mitt emot. Dessutom hade vi, såklart, balkongdörr och fönster på vid gavel.

Man påstår att det var ett test som gick fel. Stockholms Brandförsvar testar larmet vid tiotiden en söndagskväll? Tillåt mig tvivla. Att dessutom alla webbsajter, som ska förse medborgarna med information när larmet tjuter, kraschade i samma veva – samtidigt – låter helt osannolikt att det ska vara en tillfällighet. ”Överbelastning” var det nåt beslutsfattande snille som föreslog. För fasen, minst hälften av alla stockholmare är bortresta. Ska inte de mest viktiga webbsidorna klara den belastningen? Seriöst?

Inte för att jag brukar ägna mig åt konspirationsteorier, men som världen ser ut just nu med stollar i både öster och väster kan man förvänta sig vad fasen som helst.

De vilt strejkande sopåkarna i Stockholm har nu sagt upp sig. De gillade inte att företaget, som förra året var nära konkurs, vill göra om lönesystemet. Fullt begripligt att man inte gillar när lönen sänks, men i mina öron låter systemet väldigt gammaldags. Lite som de grekiska fabriksarbetarnas lönetillägg för varmkörning av dieselmotorer som fortfarande hänger kvar. Sophämtarna tjänar i snitt 35 000 kronor i månaden. Enligt arbetsgivaren kan vissa tjäna upp till 40 000 – 45 000/månad. Och så jobbar de 28-29 timmar i veckan. Hyfsad lön. Och om man tänker på hur jobbet förändrats de senaste decennierna med alla hissar, sopsugar, rullvagnar mm kanske man får se över anställningsvillkoren? Tänker på de karlar som slet med soporna när man var liten. De bar svintunga säckar på ryggen, i trappor och längs trånga källargångar. Många fick skärsår av trasiga flaskor och konservburkar. Och var helt utslitna i rygg och leder innan de fyllt 50. Men det var då. Möjligheten att strejka är ett bra sista vapen att ta till när förhandlingar strandar. Vilda strejker, som dessutom drabbar tredje person, är inte okej. Att de nu, dessutom, vägrar märka upp nycklarna de kvitterat ut till adresserna där sopor ska hämtas, är verkligen inte alls okej. Blir intressant att se vad Arbetsdomstolen säger på fredag.

Ensam hemma i går kväll = makten över fjärrkontrollen. Kollade ”Svenska Hollywoodfruar” för första gången på flera år. Gunilla Persson lider fortfarande av grav hybris och är som en karikatyr på sig själv. Och när hon började sjunga blev jag påmind om att hon för en miljard säsonger sedan påstod att hon sjunger lika bra som Whitney Houston. Seriöst? Tillåt mig gapskratta.

Janne Josefsson har rört upp känslor med sitt sommarprat om att Botkyrka bibliotek bränner böcker. Ordet ”bokbål” väcker bruna tankar och kommunen menar att det inte alls är fråga om något sådant. Semantik, om ni frågar mig. Böcker rensas ut och skickas till återvinningsstationen där de bränns upp. Eller körs till fjärrvärmeverket. Eller vart nu Botkyrkas brännbara sopor tar vägen. Grejen var väl att man inte gillar originalversionen av ”Pippi Långstrump i Söderhavet” där hennes pappa omnämns som ngr-kung. Så får man inte säga idag. Men så sa man då. Jag vidhåller det jag skrev när Stockholms Kulturhus plockade bort ”Tin-Tin i Kongo” från hyllorna. Hur mycket historna ska man radera? Och vem avgör vad som är lämpligt/kränkande/stötande och så vidare? Det påminner om en Magnus & Brasse-sketch där de satt och censurerade tidningarna.
”Det står arsle här!”
”Var då?”
”Murarna tog sina murarslevar…”
Och skulle döpa om Emerson Fitipaldi och jag vet inte vad.
Får Systembolaget sälja vinet Pata Negra, förresten?

Apropå seriöst. Med frågetecken. Var en sväng i centrum på förmiddagen. I skoaffären stod två anställda från Vardaga och provade skor. Inget märkligt i sig. Om det inte hade varit för att de hade med sig varsin brukare. En kvinna i rullstol och en kvinna som stod och höll sig i en bänk. Allt medan de Vardaga-anställda provade skor i godan ro. Seriöst?
Alltså, om vård- och omsorgspersonal nu har så himla lite tid för patienter/brukare/kunder, är det då så himla lämpligt att ägna sig åt shopping till sig själv på arbetstid? Jag måste skriva till Vardaga och kolla deras policy.


Hit får man gå på sin fritid. Om man inte jobbar hos Vardaga.



fredag 7 juli 2017

Super


Jovisst, ”super” är det senaste ordet som svenska medier håller på att nöta ut. Efter ”magiskt” är allting numera ”super”-nånting. I en särskrivning kan det bli riktigt kul. Super bra. Jodå, man kan supa mer eller mindre dåligt tydligen.
Super snyggt. Det vill jag se. Tror jag.
Super mycket. Jo, det är ju semestertider.
Super litet. Vit vecka?
Super gott. Beror väl på vad som finns i glasen.
Och så där kan man hålla på. Om man inte har något vettigare för sig.

Och WHO varnar för ”supergonorré”. Men det var nog inte organisationens egen benämning på sjukdomen. En typisk Aftonbladetrubrik, skulle jag kalla det. Hursomhelst, ”supergonorrén” går inte att bota och dessutom har tre människor smittats. Tre (3). Vilket föranledde WHO att gå ut med en varning. Frågor på det?

När det inte finns några jättekända kändisar som dör får pressen skriva om före detta stora kändisar. Eller mindre kända kändisar. Håkan Carlqvist, till exempel, som Expressen gör stor sak av idag. De har till och med ringt statsministern som sägs sörja Håkan och dessutom säger ”helt magiskt att se honom”. Minsann.

Samma tidning skriver också om Sara 26 som har en ovanlig sjukdom som gör att huden på hennes kropp hänger. Ungefär som på en sönderavlad basset hound eller shar pei. Läste inte så noga men kände mig rätt spänstig efter att ha sett bilderna på omslaget.

Almedalsveckan går mot sitt slut, tack och lov. Inte mycket matnyttigt som kommit därifrån kan man säga utan att överdriva. Vi har betalat för en massa politiker och deras entourage för att drälla runt och sprida floskler under en vecka. Pressen spår nu att Anna Kinberg Batras tal kommer att bli hennes sista. Jo, det är nog dags att kasta in handduken nu va? Innan väljarna överger partiet helt och hållet. Tyvärr hänger mycket av dagens politik på person i stället för på sakfrågorna. Jonas Sjöstedt låter ju engagerad och trovärdig, så länge man inte frågar hur V tänker lösa saker och ting i praktiken. Men i teorin låter det han säger ganska bra. Och ingen tycks längre ifrågasätta någonting över huvud taget. Om man får eller tappar väljare verkar mest bero på partiledarnas utstrålning (Löfven undantagen då, för han har fanimej ingen alls) och hur de verkar som människor. Jättekonstigt.

Apropå tappa. Några som verkar ha tappat det fullständigt är Espresso House. Inte nog med luringarna som tar dubbelt och trippelt betalt. Dagens försök att köpa två lunchsallader och ta med hem gick om intet. Tjejen, som först efter några väldigt högljudda harklingar från mig slutade pilla med sin telefon, sa lite halvslött ”Ja asså, vi har inga lock till plasttallrikarna, går det bra ändå?”. Alltså, nä. Hur tänkte du nu? Undrade jag försynt där jag stod med mina fyra shoppingpåsar och en bänglig handväska. Ska jag balansera tallrikarna på huvudet ända till garaget eller? Men kul förslag. Jag handlar någon annanstans då, tack.

Eller virrvanten på JOY. Superspacklad (super spacklad?) blondin i 22-årsåldern bakom disken. Jag for runt och letade efter absolut bästa lång-, kort- och trekvartsbrallorna LauRie. De är rätt dyra så att kolla i vanliga affärer är ingen idé, men JOY är ju lite halvsnofsigt, hittade inga så jag frågade. 
”Öh, vaddåsaru?” sa virrvanten. 
”Laurie” sa jag och visade märket. 
”Haha NÄDU, SÅNA har vi inte” skrattade virrvanten ”inte vad jag vet om i alla fall”. Hon sa så. Och fortsatte skratta, ett riktigt Rickard Olsson-skratt. 
Där sjönk JOY i mina ögon. Blir att åka in till stan då. Fast det är helt okej. Stan är tömd på stockholmare och deras bilar så det är rätt mysigt för tillfället. Och tullfritt. Om man nu skulle få för sig att ta bilen. Och det är möjligt att man får. Kollektivtrafiken verkar ha tagit semester. Men den kan jag gnälla på en annan dag.

I morgon blir det regn, sägs det.
Kanske super gott vin som tröst.
Eller super dyr champagne.
Det är ju i alla fall helg.





onsdag 5 juli 2017

I betraktarens öga


”Beauty lies in the eye of the beholder” heter det ju. Vackert sagt. Om något är vackert eller ej avgörs av betraktaren. Givetvis en helt och hållet subjektiv bedömning, men i sak är det faktiskt väldigt personligt vad man gillar och inte.

På sommarrean:
”Gu’vilken snygg klänning!”
”Nää fy! Den skulle jag inte ta på mig om jag fick den gratis ens.”

På hundutställning:
”Kolla vilken ful jycke!”
”Meeeh vilken söt hund!”

På Facebook:
”Här är min vackra fru.”
”Men alltså, skämtar han?"

Smaken är som baken. Delad. Tur det. Tänk om alla tyckte lika. Ja såklart, Trump skulle ju bli glad. Om alla tyckte som han, vill säga. Å andra sidan är det inte ens skoj att skämta om hans plumpa twittrande längre. Nu börjar han spåra ur rejält, åt det farliga hållet dessutom. När ska han fatta att han är president? Ler brett åt demokraterna som nu börjat namninsamling för att få honom hälsoundersökt. Det finns nämligen möjligheter enligt konstitutionen att avsätta en president som inte är fullt frisk. LOL.

Expressen skriver om ”snyggfången”. Vem är det? Trodde först det var Fredrik Ljungberg. Hursomhelst så har han tydligen setts ”hånglandes med arvtagerska på lyxyacht”. Så frågan är var är han fånge? Och varför? Är jag ens intresserad, förresten?

I Stockholm är det risk för ”sopkaos”. Blir det långvarigt kanske det blir ”superkaos”? Kanske till och med supersopkaos? Super- verkar vara senaste modeordet, efter magiskt.

I Stockholm ska man också sätta upp ”samkönade trafikljus” enligt Aftonbladet. Jag visste inte ens att trafikljusen hade något genus. Hundratusen riksdaler kostar det i alla fall. Rätt använda skattepengar?

AB skriver också att en man i 50-årsåldern ”döms för våldtäkt på spårvagn”. Huh? Att det finns människor som tänder på träd och stenar har jag hört talas om, men våldta en spårvagn?!

Och nästa rubrik lyder ”fyra terrorgripna i Bryssel”. Terrorgripna? Har polisen börjat med någon ny arresteringsmetod? Plötsligt bara gripa någon random person utan förvarning? Eller vad? Jag fattar inte.

Expressen vill att läsarna ska betala för att få veta om ens röda ögon är tecken på en farlig sjukdom som dessutom kan göra en blind. Alltså, så här i semestertider är väl nästan allas ögon aningen rödsprängda? Så himla lämpligt att skrämma skiten ur folk då.

Samma tidning skriver också att Alliansen ”jobbsågar” regeringen. Kan man ju fundera på ett bra tag vad det ordet betyder…

Och Björn Ranelid har en ”ny kärlekskarriär”. Vill jag veta vad det innebär? Verkligen inte. Men det finns säkert folk som gör tummen upp. Smaken är, som baken, delad.

Varför jag inte gillar Rickard Olsson? Är det nåt jag har svårt för så är det självgoda typer. Särskilt de som redan har ett övertag och rackar ner på andra. Som Olsson gör i sin frågesport. Så fort någon svarar fel rättar han dem, oftast med ett hånleende och en överlägsen ton som signalerar ”äruheltjävladumihuvet”. Ogillar. Att han sedan ser ut som en armhåla gör inte saken bättre. Inte i mina ögon i alla fall.

En rakning skulle inte skada



Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.